Till slut vann jag det kalla kriget mot Microsoft.
Under två års tid drog de automatiskt den månatliga Xbox Live-avgiften från mitt kort – trots att jag upprepade gånger ringde dem och försökte avsluta. Jag ringde inte vid rätt tillfälle, hette det. Men så gick bästföredatumet på kortet ut här om veckan.
Äntligen, tystnad. Vila i frid, Vicachu.
Jag har givetvis inte avslutat mitt Xbox-liv helt och hållet. Orsaken var att jag levde ett dubbelt. Allt började med en vadslagning om vem som kunde samla flest achievementpoäng, och slutade med att jag förlorade – 1000 poäng från målsnöret. Ni som hängt med mig en längre tid vet historien, som i slutändan förevigades i ett specialavsnitt av Spelradion och den storslagna Level-artikeln ”Vi som aldrig sa achievementhora”.
Sedan komplikationerna började uppstå, har jag delvis medvetet och delvis undermedvetet börjat backa från Xbox Live. Brytpunkten blev Modern Warfare 2, som jag började spela på PSN istället. Mina fördomar hade sagt mig att det aldrig skulle bli samma sak – med avsaknaden av gruppchattstöd och whatnot.
Men eftersom man inte längre får bilda chattgrupper när man spelar Modern Warfare 2, och eftersom flertalet av mina kompisar gjort flytten, kan jag nu ärligt talat inte påstå att jag saknar Xbox Live.
Jag är bitter. En lite missnöjd kund. Jag förstår nämligen inte vad jag betalar för. Microsoft håller inte i några märkbart mer stabila servrar för Modern Warfare 2 – om de ens håller i dem alls. Den automatiserade uppmatchningen är exakt likadan på båda plattformarna.
Microsoft ger mig ”utrymme” för en blygsam kompislista med 100 personer. PSN detsamma. Men min Xbox 360 skriker och gnäller så fort jag har för många meddelanden i inkorgen. Herregud – det världsomspännande jätteföretaget bakom Hotmail tycker inte att mina 70 spänn i månaden räcker för att jag ska få slappa till mig och lämna ett par rader text på deras servrar..!
Det känns som att det är dags att utreda varför i helvete Xbox Live kostar någonting överhuvudtaget.
