Finns det olika grader av tystnad..? Eller är tystnad helt enkelt ljudlös? Denna filosofiska fråga blir relevant när jag spetsar öronen till Microsofts nya Xbox 360, som fått vardagsrummet att dofta inbjudande fränt och sött av färsk plast.
”Slim”, som den kallats, tillkännagjordes så sent som på E3-presskonferensen, men i ärlighetens namn har vi bara gått och väntat på utannonseringen. Den 16 juli släpps den.
Nog brummar den svartglänsande saken när spelen spinner igång, men det är snarare jämförbart med PS3 numera, och ingenting man på något sätt ens behöver reflektera över. Eran av oljud är historia.
Och visst är den snygg i all sin strömlinjeformade enkelhet – attraktiv för ögonen tills man besudlat den med sina nyfikna fingrar och gjort den alldeles flottig. Microsofts löfte, som jag givetvis inte kan varken bekräfta eller förneka, är att Slims ventilation och bygge förhindrar rödringarna. Det röda ljuset verkar inte ens förekomma som indikation.
En liten besvikelse för mig personligen är att man fortfarande inte lyckats pressa in strömadaptern under höljet – den måste lik förbannat skuffas undan som ett stort plastexkrement i en väl vald vrå av vardagsrummet.
Och nu över till den lättlästa delen av inlägget, för er som föredrar pekböcker:
Exklusiv uppackning med ninjakattunge.
Ni kan andas ut – den är Kinect-redo!
Strömadaptern är minst lika snygg som en tegelsten.
Nya Xbox 360 är fett blåst.
HDMI och såna där viktiga saker.
Ställd sida vid sida med den äldre sorten är väl smalisen ändå inte direkt anorektisk..?
Strömknappen är extremt känslig för beröring, och är väl en ”petknapp” snarare än en ”tryckknapp” (men översätt ”touch” bättre själv då!).
Föga förvånande tyckte Samus att inpackningspappret var mer intressant än en helkväll med Singularity.
