Den nya lägenheten är säkrad. Det formella löst. När helst jag vill kan jag egentligen låta flyttlasset gå med mina många lådor från den tillfälliga lägenheten. I samband med att jag tidigare skyfflade ut och sorterade fram det jag ville behålla luckrade jag upp gamla gömmor av intressanta minnen. Framförallt har jag varit hysterisk på att behålla alla speltidningar jag dragit på mig under åren.
Så jag tar fram några och läser. Även om det givetvis slår mig att mentaliteten och journalistiken var en annan när det begav sig – framförallt lite enklare, mer naivt okomplicerad och helt ärligt sämre – blir det bestående intrycket när jag bläddrar igenom månadstidningarna att vi spelare verkligen inte hade det bättre då. För all del, jag kommer alltid att hävda att Super Nintendo är en unik, fantastisk, pixelperfekt skapelse och att dess spel står sig än idag. Men tidningarna jag läser visar verkligen att vi hade en smärre depression runt millenieskiftet. I Super Power, Missil och Gamepro ser jag de tidiga försöken att greppa cinematiskt berättande och 3d-grafik. Det är Lemmings 3D och trevande racingsimulationer. Resident Evil påstås vara Capcoms bästa spel någonsin.
Tur att vi var lyckligt omedvetna om att framtiden skulle vara så fantastisk. Och förmodligen är det lika tur att vi är det än idag.
Ifall man någonsin i framtiden kommer att referera till en brytpunkt i spelhistorien där vi uppnår ”3d-perfektion” – alltså en nivå där vi inte längre hålls tillbaka av tekniska begränsningar utan bara kreativitet – så kan man i motsats konstatera att det sena 90-talet och det tidiga 2000-talet kännetecknades av prototyper och misslyckanden. Jag minns än idag hur jag blev alldeles skakig över hur läckert PlayStation-slagsmålsspelet Battle Arena Toshinden var. Idag tror jag inte mina ögon – för att det är så sorgligt. Jag får ångest för att det inte lyckas etablera någon hållbar illusion överhuvudtaget. Som en mardröm som inte ens är trovärdig.
Om vi bara visste då vad vi skulle ha nu. Tänk vad olyckliga och missnöjda vi skulle varit. Tur att vi var lyckligt omedvetna om att framtiden skulle vara så fantastisk. Och förmodligen är det lika tur att vi är det än idag.
