Som vissa av er snappat upp så är det nya ”hushållsnamnet” för min del sedan någon månad tillbaka rent bokstavligen Samus. Det lilla missfostret till kattunge verkar slumpmässigt framavlad för gullighet – jag blev kär redan när jag såg bilden på henne i en annons. Jag menar, kom igen: en karaktäristiskt rödblond rand rakt i fejan, helskägg i vitt och färgskiftningar som får henne att se ut som en genetisk explosion..!
Tanken var att Samus skulle inspirera blyga och timida femåringen Zelda till ett mer socialt beteende. Zelda har varit ensam en tid, allt sedan 16-årige (!) Caesar lämnade hemmet i mitt uppbrott med dåvarande flickvännen. Så i metaforernas värld blev det den intergalaktiska prisjägarens uppdrag att rädda den alltid utsatta prinsessan. I det här fallet inte från det bokstavliga mörkret, utan det själsliga. Om katterna nu har någon så sofistikerad föreställningsvärld…
Samus i kattform visar verkligen på en nästan dumdrisigt modig framåtanda. Hon har knappt någon självbevarelsedrift, egentligen. Den tufsiga kroppen kan ligga avslappnad så att den är alldeles sladdrig och det händer att hon bara glider rakt ner i golvet när hon somnat för nära en kant. Reaktionen efter det givna och ljudliga huvuddunket är nästan obefintlig. Hon kunde inte bry sig mindre – eller så gillar hon att tappa kontrollen. Eller vafan, hon älskar det. Och Samus är dessutom så kelig att man i ögonvrån kan missta henne för en facehugger när hon kommer flygande och ska gosa en rakt i ansiktet. Det vet jag inte om förebilden riktigt är, men hon har iallafall utsatts för parasiter.
Zelda visar tyvärr inget hopp om bättring. Hennes sätt verkar genomsyra hela personligheten. Hon är av någon outgrundlig anledning mest väldigt reserverad och försiktig. Ingenting har mig veterligen någonsin hänt som kunnat drabba hennes sociala beteende. Ändå skulle man kunna tro att hon rövats bort och blivit antastad av en vanställd, förbannad gris. Så har hon alltid varit.
Det är väl en fråga om inställning till livet. Antingen går man där, instängd i sin borg, inramad av ett monarkiskt system och väntar ut sina dagar. Eller så ger man sig fan på att undsätta galaxen och upptäcka dess kittlande, spännande okändhet på vägen. Även fast man råkar vara född till hona.
