Nu är det alltså officiellt. Spelradion gör en sista föreställning – nästa onsdag. Sen går det till historien som Sveriges förmodligen mest inflytelserika podradioprogram om spel.
I tre år har Johan Hallstan och Kristian Johansson följt med oss ut i livet och vardagen, lika självklara som underskattade. I närmare tvåhundra avsnitt har de satt ord på våra tankar, intellektualiserat vårt spelande och lekfullt utmanat konventionerna för hur ett podradioprogram kan utformas.
När jag debuterade i det tredje avsnittet av Spelradion var det fortfarande ett skakigt äventyr. Lyssnar man på de allra första inspelningarna idag slår det en hur varken Kristian eller Johan hade kommit tillrätta i rollerna. Men fortsätter man sen kronologiskt framåt blir det uppenbart hur starkt Spelradion påverkat, hur mycket den hjälpt till att utveckla oss.
Jag tror ingen från början kunde föreställa hur lång resan skulle bli. Och hur hängivet den skulle framskrida. För personlig del hann jag medverka i fler avsnitt än jag på rak arm kan räkna till. Och jag är obeskrivligt tacksam för att jag fick vara med.
När jag i förrgår natt formligen fylldes av nostalgi var det med denna vetskap. Jag visste att avslutet inte var min sak att avslöja, men kunde samtidigt inte låta bli att filosofera. I början av min Gameplay-karriär hade jag väldigt svårt att finna mig själv i rollen. Under denna tid var mina vänner i Spelradion en trygg räddning. Det var där folk kunde lära känna mitt nyanserade jag på riktigt. Spelradion var min ventil i en ny värld av utmaningar.
Nu öppnas likaså en ny värld av utmaningar för de starka personligheter som utgjort Spelradion. Och tro mig: ni kommer inte att behöva gå ensamma genom ett tyst, kallt mörker i höst. Håll öronen öppna.
Jag vill avsluta med att ge er den muntliga presentation av Spelradions duo som jag spelade in och klippte för ett minnesvärt avsnitt en gång i tiden. Vi hörs i evigheten, Spelradion.
