I flyttkaoset slingrar sig en ondska större än ord kan beskriva. Dess tentakler går inte att undkomma. Svarta, glättiga och kalla genomsyrar de min själva tillvaro.
Jag syftar givetvis på sladdarna. Välkomna till världens mest bortskämda blogg! Vik hädan Kenza och Kissie – här avhandlar vi det största i-landsproblemet!
Men kom igen. Jag gör mitt bästa för att det ska se lite smakfullt ut i mitt nya liv. Tai chi eller vad det nu hette. Yin och yang och sån där skit. Men att strukturera upp och dra sladdar av olika längd och tjocklek som ska till olika delar av olika prylar och dessutom alltid mot alla rimliga fysiska lagar trasslar och knyter ihop sig på vägen kan göra den mest harmoniske galen.
Jag tänkte därför eftersträva att använda så många trådlösa prylar som möjligt. Men så fort man börjar ställa krav på dessa faller utopin. Trådlösa hörlurar ger aldrig samma klara ljud. En trådlös mus är jämförelsevis alltid lite släpig i svängarna. Och det berömda trådlösa nätet verkar uppleva mig som ett störningsmoment eftersom det oavsett miljö aldrig riktigt är stabilt.
Jag köpte en sån där avskalat skitsnygg Apple Airport Extreme. Som funkade idealiskt i en månad. Plötsligt hade den en dag stängt verksamheten. Så jag fick routern bytt. Det nya exemplaret gjorde exakt samma sak. Likaså det tredje. Så jag provade med polarens lite äldre modell. Samma sak. I slutändan fick jag dra nätverkssladdar över hela korridoren, likt snubbeltråd. Det var ju trots allt en temporär lösning. Som blev permanent.
Trådlösa prylar har dessutom en förmåga att störa ut varandra. Jag har upplevt helt sanslösa krockar, som nästan känts spöklika och oförklarliga. Kanske är jag just som den förbannade flickvännen i Paranormal Activity; förföljd av ett osynligt fanskap..?
För all del, att musen och tangentbordet till min Mac Mini trasslar ihop sig på samma blåtandsvåglängd och börjar lagga är en sak. Men när min sladdmus och skärm (!) konsekvent bryter ihop av att mobilen ringer kan man fråga sig vad tusan som pågår.
Jag undrar när den lille sadisten i klövar ska komma och hämta mig. Dags att strö ut mjöl på golvet..?
Sladdarna – kan inte leva med dem, inte heller utan dem.
