Att spelindustrin precis som livet självt rör sig framåt i kretslopp blir särskilt uppenbart med längre arv. Killzone 2 släpptes den 25 februari 2009. Nästan på dagen två år senare, den 23 februari 2011, är det så dags för Killzone 3.
I förberedande syfte bestämmer jag mig för att titta tillbaka på det vi sa om föregångaren. Och även fast jag nästan skäms lite mellan fingrarna över hur innantill och manusslavisk jag var då, kommer den största chocken av en person som sitter motsatt mig.
Jag är inte den som dömer folk efter utseende och tycker väl i allmänhet att man får vara hur frikostig som helst, förutsatt att man mår bra och förmår röra sig obehindrat. Ändå kan jag inte låta bli att dröja kvar vid denne Christer för två år sedan. För det ser faktiskt ut som att allas vår älskade mysfarbror är alldeles onaturligt svullen. Som om någon daskat på några köttiga lager i ett försök att ”tjocksminka” honom. Det tyckte jag givetvis inte när det begav sig. Och det är uppenbart att det är kontrasterna som gör det. För se hur välsvarvad han numera är:
Det här är en hyllning till Christers själva person, och allt han står för. När han nu bokstavligen inlett en ny vår, slimmad som en Porsche, kan vi bara konstatera att hans metaforiska storhet är konstant.
