I december förra året skrev jag med största vördnad ett uppgivet inlägg om framtiden för Mirror’s Edge, som i motsats till spelets estetik men i enlighet med dess dystopi såg mörk ut. Detta efter att ha pratat med svenska Dice-chefen Patrick Söderlund – och därefter dubbelkollat hans relativt tolkningsfria ord med andra källor. Dessa andra källor – som bör förbli skyddade – bekräftade och fördjupade dock min oro. Jag hade troligen inte skrivit inlägget om det varit baserat enbart på Patricks ord, men nu blev de den utlösande faktorn.
Två månader senare strandar uppgifterna i utländsk spelmedia. Nyhetssajten VG24-7 har snappat upp dem från det inflytelserika diskussionsforumet NeoGAF och refererar komiskt nog till mitt inlägg som en ”V!chachu report”. Om man bortser ifrån att man stavat mitt namn fel och missförstått mig som något slags nyhetskanal – inte mig emot, förvisso – är det här ett bra gräv. Det rör sig nämligen utanför det väloljade PR-maskineriets hårt kontrollerade förlopp – något de internationella sajterna blir allt bättre på.
På hemmaplan är vi tvärtom närmast bakbundna. Här vågar vi inte annat än upprepa information som redan idisslats utomlands, för att inte stöta oss med någon – framförallt är vi så förslavade under rutinmässiga översättningar vi redan fått tryggt serverade att vi inte skulle reagera på bra nyheter om de så kom fladdrande upp i ansiktet likt kåta Facehuggers.
Twitter är ett utmärkt redskap för snabba reaktioner och kommunikationer, något som blev uppenbart när min information legitimerades genom världspressen – trots sitt daterade ursprung. I diskussionerna som följde försvarade sig några svenska speljournalister med kommentarer som ”vad är det som får dig att tro att vi läser din blogg”, eller ”jag såg det inte som något mer än personlig spekulation”. Frågan jag omedelbart ställer mig är om svensk press hade reagerat likadant ifall nyhetens ursprung hade varit utländskt – jag är övertygad om att nyheten då redan hunnit gått flera varv i svensk spelmedia.
Först när VG24-7, Eurogamer, Joystiq och en rad andra namnkunniga, internationella nyhetssajter – men också spanska, franska och tyska – rapporterat om mina uppgifter kring Mirror’s Edge 2 kommer svenska spelsajter krypande, bara för att hastigt nämna en svensk nyhet som stått nära tillhands för alla svenskar med läsförståelse sedan den 10 december. Jag påstår absolut inte att min blogg är varken inflytelserik eller så stor att svenska spelare generellt läser den, men jag kan någonstans tycka att spelskribenter, -redaktörer och -journalister borde hålla ett öga på vad som händer på hemmaplan – även fast det innebär att surt behöva kasta förstulna blickar mot konkurrenterna. Allt annat är något av ett tjänstefel. Med tanke på att jag har majoriteten av dessa bara på min Twitter, och skickade ut tips om inte bara det första utan även det andra inlägget i frågan, kan man tycka att någon borde ha vaknat till och iallafall nämnt det i en notis.
Den bittra blandningen mellan rädsla för konkurrens, avundsjuka och småsinthet är troligen orsaken, och något smått unikt för oss svenskar. Hur många gånger om dagen ser vi inte amerikanska nyhetssajter rapportera om varandras fynd – och dessutom inte bara källanvisa utan även länka sinsemellan? Kan det här möjligen vara en väckarklocka och ett ödesmättat tecken på att vi nästa gång borde reagera samspelt och lyfta fram eventuella gräv gemensamt? Isåfall hade den här nyheten troligen slagit redan för två månader sen – med gemensam styrka.
**
Mest irriterad blir jag just nu på reaktionen från Dice – visserligen bara en högst privat via Twitter, men med tanke på hur tomt det i övrigt ekar, finns det inte mycket annat att hänga upp sig på. En av nyckelpersonerna på det Stockholmsbaserade spelföretaget svarar nämligen med att syrligt uttrycka sin fascination för ”rykten, lösryckta citat och spekulationer”.
Varsågod att förringa mina uppgifter – trots att jag hela tiden varit 100 % sanningsenlig och tydlig – men att inte istället fyllas av kärlek och inspiration över hur en hel värld sörjer en hypotetisk uppföljare är skrämmande cyniskt (!). Inse varför inlägget ursprungligen skrevs: ska jag behöva stava ut det för dig? Tydligen: det var för att jag så gärna vill se en uppföljare. Jag citerar mig själv:
”Det känns förstås snopet att EA inte vågar göra Mirror’s Edge rättvisa med en uppföljare, och realisera den bevingade potential som bara väntade på sin chans. I en värld där uppföljare till skitspel staplas på varandra framstår det i våra drömmar som ren orättvisa.”
Ni ska vara förbannat tacksamma, Dice. Förbannat tacksamma för att jag uppmärksammar Mirror’s Edge med en vädjan och önskan om mer, och lyckas dra med mig en hel värld i denna förhoppning, bara för att visa just hur uppskattad spelets anda och potential faktiskt var.
