För exakt ett halvår sen slog Press2play ner som en idiotsäker bomb i Los Angeles förvånansvärt svala hetluft. Jag, Monika, Christer och Josef utgjorde ingredienserna i denna bomb.
Resultatet är historia. Men när jag inatt tömde kamerans minne insåg jag att fotoblixten förevigat en hel del själ. Ibland glömmer man för snabbt. Då är det tur att kameran aldrig gör det.
Här kommer utan vidare dröjsmål dessa minnen i form av fragmentariska bilder…
När jag och Monika anlände till hotellet möttes vi av ett meddelande i receptionen: ”Vad händer ditt haze? Av alla hotel så catchar du detta. Skämtar du? Jag rullar vidare, finns på detta nr: (censur) Jalla vi hörs… Josef the King”
Josef, det ”haze-fejset”, begav sig för resten av vistelsen hem till Alexander Skarsgård i Hollywood…
Som plåster på såren blev Christer lovad en roll som fluffer i Josefs kommande Hollywood-genombrott.
Under dagarna för våra E3-operationer använde vi walkie-talkies för att kommunicera mellan de två bilarna – men även över mässhallarna.
I egenskap av redaktör gormade jag ut mina order – även när bilen stod parkerad och ingen hörde.
Efter Nintendos E3-konfa, på morgonen innan mässan bankade igång, fingrade vi nyfiket på Luigi’s Mansion 2.
Luigi sög mycket riktigt fortfarande lika hårt som när Mario en gång sprutade i Super Mario Sunshine.
Väl på mässan rivstartade vi med så djuplodade och exceptionella rapporter att världen aldrig riktigt kommer att bli redo.
Inte konstigt då att ett så pressat team till slut drabbade samman i kreativa meningsskiljaktigheter…
Sonic hjälpte mig lyckligtvis att räta ut näsan efter attackerna.
Josef gjorde radiohistoria när han intervjuade Peter Molyneux för P3 Spel – en intervju som man under hösten kunde höra.
För Skyrim hade Bethesda byggt vad som förmodligen var mässans mäktigaste bås…
…till och med den berömda väggen med utkarvningar fanns representerad..!
Intill hade man stoppat upp två mutanter och en Rage-hjälte.
Prey 2 såg för övrigt ut att bli en ganska kraftigt annorlunda uppföljare – på gott och ont.
I Sonys avskilda pressbar kände jag på den upphetsande sexiga Vita och spel som Little Big Planet, Wipeout 2048 och Uncharted.
Pekplattan på enhetens rygg kändes mycket lovande – en genial kontrollinnovation i all sin enkelhet.
Ubisoft har hittills alltid haft mässans starkaste karaktärer. Här fick jag återse Jason Vandenberghe, den älskvärda mannen med cowboyhatten och blingblingkäppen, som gått från Red Steel 2 till Far Cry 3.
Mässans spel var förstås Bioshock Infinite, som verkligen grabbade tag i oss alla med storm.
Nintendo hade inte ännu löst den här minimala detaljen med att skärmkontrollerna för Wii U ska vara trådlösa. Så de var absolut inte det…
Dagen efter mässan gjorde vi studiebesök på LACMA och Tim Burton-utställningen. Där förevigade jag Josef i sitt rätta element: det där han ser rött…
